Eamon Hickey Clinic!

Idag fick Precious äran att vara med på Eamon Hickeys clinik i stallet. Han skulle komma idag då och ville ha en tvååring som inte haft sadel och träns på sig. Precious var den enda som passade i åldern. Hon har ju haft på sig sadel och träns tidigare och jag har skrittat runt på henne lite. Men hon fick vara med ändå. Hon skötte sig lysande och jag var stolt över henne. Blev impad över Eamons kunskap och hans sätt att hantera hästar på. Han travade även med henne och galopperade utan några problem så det känns ju skönt att veta hehe.
Lägger upp en video så kan ni se mer hur han jobbade med henne.
 

Den nakna sanningen!

Detta inlägg skriver jag inte för att folk ska tycka synd om mig, utan för att folk ska få en mer förståelse hur det är av att ha ångest.

Hur många är det som vet om att just jag har panikångest? 
Ångest är inget som syns på utsidan, utan det är inom en och det ställer till med problem. Har man inte upplevt ångest så är det svårt att förstå hur en person med ångest mår eller känner. Jag själv begär inte att folk ska förstå hur jag har det, men jag vill att de ska tro mig! Jag vet inte hur många personer som jag har mött som har tittat på mig med blicken "är du verkligen sjuk?". Att fråga hur det känns är inget man ska fråga då jag själv tycker att det är svårt att beskriva. Vad är det som orsakar ångest, är heller inget man ska fråga. Inte mig i alla fall då jag inte alltid är hundra på varför. Jag har mött många personer som inte tror på mig eftersom ångesten inte syns och syns inget, då är man inte sjuk. Jag har mött många personer som inte riktigt förstår vad ångest är utan skämtar bort det. Ångest är inget roligt och att säga "äh lite ångest är väl ingenting" gör absolut inte saken bättre. 

Jag kan känna mig sårad och kränkt när personer inte tror på mig för vem skulle ljuga om ångest? Jag skulle vara överlycklig om jag hade fått slippa den och de som inte upplevt detta ska vara glada. Jag har även mött läkare som tittar med en frågande blick på mig och det är riktigt svårt när just en läkare inte tror en. Undra om de har tillräckligt med kunskaper om det här egentligen. Som tur var är att jag har hittat en läkare som ser mig för den jag är och tror på mig. 

Min ångest tog fart när jag gick på gymnasiet och jag var borta väldigt mycket en period ifrån skolan. Mina kompisar i skolan förstod inte vad det var för fel på mig även fast jag sa att det var ångest och jag hade inte riktigt någon i skolan som stöttade mig bland mina vänner. Jag har under alla år haft en stöttande familj och pojkvän som jag är väldigt glad över att jag har då de alltid har stått på min sida. Jag hade en underbar mentor som verkligen brydde sig om mig i skolan och försökte få mig att må bra. Jag vet inte hur många gånger jag kom in stortjutande på hans kontor pga av ångesten. Han släppte då allt han hade och hade han möte så fick det vänta. Jag har även fått gå och prata med psykolog och kurator som inte har varit till så stor hjälp. Självklart hade jag andra vänner som stöttade mig men som vän ville jag inte alltid belasta dem med mina bekymmer. Jag är glad över att jag haft dessa stöttande personerna runt mig och jag tycker verkligen synd om dem som inte har det.

Även fast jag mår bättre idag än under min gymnasietid så har jag det väldigt svårt vissa perioder. Eftersom det kommer i perioder för mig så funderar jag ibland på om jag är manodepressiv egentligen. Jag tar medicin varje dag som dämpar min ångest och depression. Jag har behovs medicin iform utav lugnande som jag kan ta när jag får mina ångestattacker. Hur många visste det om mig egentligen? Jag vet att det finns dem som har det värre än vad jag har och som sagt skriver jag inte detta för att folk ska tycka synd om mig utan jag vill att man ska få en förståelse hur det är att ha ångest. Vissa dagar vill jag inte ens stiga upp ur sängen men det som får mig att gå upp är att jag åker ut till Precious i stallet då jag mår så bra när jag är med henne. Det är verkligen terapi för mig och jag glömmer vardagen för en stund.

Än idag får jag sjukanmäla mig när ångesten väl kommer då jag inte kommer iväg till jobbet. Jag skäms och får dåligt samvete över det fast jag vet att jag inte borde ha det. Jag tycker inte om att göra det svårt för andra och att sjukanmäla mig ifrån mitt jobb som jag älskar och har bra arbetskamrater på gör det nästan värre. Jag vet om att det finns fler som känner och mår som jag gör och de ska veta att jag alltid finns här då jag själv vet om att man behöver stöttepelare när man mår som värst.


Det jag vill få ut med detta inlägg är att ångest som sagt inte syns utanpå utan är något som känns innut en. Har du en vän eller anhörig som har ångest, stå på deras sida och tro på dem! Man behöver inte alltid prata men att just finnas där, krama om dem eller hålla en hand gör mycket mer än vad man kan tro!


Min älskling, mitt hjärta, mitt allt..
 

Hallå hallå!

Tjeeenare!
Nu börjar snön smälta bort och jag ska erkänna att det är lite skönt. Tycker att vi har haft det otroligt fint med snön men nu kan det räcka. Annars flyter livet på som vanligt. Nu när alla högtider och helgdagar är över så kommer man in i vardagsrutinerna igen som är rätt så skönt. Just nu har jag 2,5 kurser kvar på min utbildning hehe. Håller på och läser "Äldres hälsa och livskvalitet". Senast juni ska jag vara klar men jag planerar att bli klar tidigare. Jobbet rullar också på. Älskar mitt jobb även fast det har varit rätt svårt att kliva upp från sängen denna period då det är mörkt och kallt ute. Men vi går mot ljusare tider! Precious har börjat vänja sig vid den nya miljön och omgivningen. Ridhuset har vi inte varit inne i jättemånga gånger men hon tittar lite speciellt i spelgarna så står hon och luktar på sig själv ;) Hon är söt hon. Har lite på gång med henne också denna veckan men berättar mer när det är lite närmare. 
Ridningen började i lördags och jag var överlycklig haha, som ett litet barn på julafton. Fick goa Zeke på lektionen. Vi hade nh och då börjar vi som sagt på marken och jobbar med dom i ca 20 minuter. Zeke var jätteduktig och verkade lugn och fin. Jag kan säga att han inte var så lugn men fin när jag satt på haha. De har ju vilat en del och Zeke tyckte det var skitkul att galoppera så han bockade och gjorde en massa glädjeskutt. Jag kunde inget annat än att garva åt honom.Gör han det av lycka så gör det mig ingenting. 

Så sjukt fint!




Nyår!

Nyårsafton började med ett jobbpass från 7-14. Sedan var det iväg och fixa med Precious innan det var dags att göra sig iordning inför kvällens festligheter. Vi var ett litet gäng hos mina föräldrar. Mina föräldrar var bortbjudna så det var perfekt att vara hemma hos dem med hundarna. Vi åt och drack god mat, spelade en massa spel och hade sjukt roligt. Kom hem runt 4-tiden på natten men sjukt kul hade vi!

Hann ta en fin bild med världens bästa föräldrar innan nyårsfirandet
 
 
Ja jag bjuder på vissa bilder ;)

 

 
 
 
 

Jul!

Julafton 2015 firades som vanligt hemma hos mina kusiners föräldrar där mina kusinermed pojkvänner, min mormor och min familj var. Men på förmiddagen hann jag även att jobba ett par timmar vilket inte gjort mig någonting. Det är så många äldre som är ensamma och då känns det skönt att man kan komma och lysa upp deras dag lite. Julfirandet fortsatte ett par dagar till då vi firade med farmor och min andra brors familj. Jag älskar verkligen julen! Det är då alla samlas för engångsskull och äter gott, dricker gott och har sjukt kul ihop. Bästa som finns! Här är några få bilder från julafton.

 
 
 
 
 
 
 

Rhodos!

Bättre sent än aldrig men här kommer bilderna ifrån Rhodos.
 
 
 

              
 

                 
 
 
 

 
 

Ekoooooo!

Sååå dålig med att uppdatera bloggen, jag veet. Dels har vi flyttat, Precious har flyttat, vi har haft besök utav svärmor, det har varit jul och nyår, jag har jobbat jättemycket, jag fick ryggskott och nu är jag förkyld haha. Det har varit en hel del den senaste månaden kan man säga. Jag har jobbat väldigt mycket den senaste tiden också men jag älskar mitt jobb men tyvärr är jag nu förkyld tack vare min underbara sambo som smittat mig hehe. Denna vecka som kommer kommer att vara lugnare på jobbfronten. Men jag hoppas att jag blir frisk så snart jag kan så jag kan jobba igen. Tror det eller ej men jag älskar mitt jobb och tycker att det är roligt att jobb. Visst tar det emot att gå upp klockan 6.00 på morgonen men när man väl är där så är det underbart! Tänk på det ni som inte jobbar, att det är jätteviktigt att tycka om och trivas med sitt jobb!!!
Ska börja göra mer regelbundna uppdateringar.

RSS 2.0